Idag har vi varit ner till Gustavsborgs PRE med Aguadora och Hidalga. Hidalga skulle nämligen skrivas in i stamboken. Det blev en ganska snabb visit. Lasta ur, ta blodprov, kolla färg och tecken och lasta på. Fast själva blodprovstagningen gick inte så bra. Hidalga har antagligen minnen från tidigare penicillinsprutor, hon blev ju förkyld vid ankomsten till Sverige, och ville inte ha någon spruta.
Veterinären, som jag inte minns vad hon hette, gav det ett försök och började sedan prata om att trycka upp Hilda mot en vägg, sedan bremsa både nos och öron. Hilda blev helt hysterisk och gick omkull ett par gånger. Jag fattar inte varför det skulle vara sådan brådska, att man inte kan ge en sådan ung häst tid att vänja sig. Varför ska man ta till våld och tvång direkt det inte går?
Jag lovar, att hade vi kliat och nypt henne i skinnet en stund, eller gett lite lokalbedövningssalva på halsen, så hade det inte varit några problem. Veterinären betedde sig väldigt nervöst och stressat vilket inte gjorde upplevelsen bättre heller. Jag försökte i alla fall hålla mig lugn och efter Ann-Britts insats lyckades vi bremsa henne så hon stod still för blodprovet. Tack Ann-Britt för att du höll dig lugn.
Jag åkte hem med ett föl med en ny dålig erfarenhet av veterinären och sprutor och ett väldigt dåligt humör. Känns som om jag svikit Hildas förtroende genom det jag utsatte henne för. Man måste ha tålamod, tid och hålla sig lugn när man ska hantera unghästar. Jag önskar i efterhand att jag sagt till, men med en stressad och nervös veterinär, så vill man bara få det överstökat. Hilda hade antagligen inte blivit lugnare hur som i hennes närhet.