Man kan undra varför all sorts olycka ska drabba mina underbara hästar. Hidalga har ju haft återkommande problem med hosta och varit snorig ända sedan hon kom från Spanien förra sommaren. Veterinärer har lyssnat på lungorna och bett mig avvakta, hosta kan sitta i länge. Jag bestämde mig i veckan för att åka och kolla upp henne nu. Igår var vi på kliniken i Slöinge.
De kikade in med kamera i näsan och fann att luftstrupen var full med gräsrester och gomseglet var missbildat. Alltså gomspalt. Ett medfött fel. De vill helst inte operera eftersom det än så länge inte finns metoder som ger bra odds. Oftast blir det komplikationer efteråt så man ändå måste ta bort hästen. De gav mig därför rådet att ta bort henne. Jag var ju halvt i chock för det var ett besked som jag inte väntat mig. Hilda har växt som hon ska, varit i bra hull och varit pigg och glad. Men såklart kommer hon alltid ha problem med infektioner i lungorna av att ständigt få ner mat där, hon utsätts för onödigt lidande.
Försäkringsbolaget är ju snabb på att tala om att medfödda fel täcks inte på någon försäkring, så är ju hästen dessutom en import. Hilda är en av de dyraste hästar vi har köpt in och som alltid när det handlar om PRE är det hutlösa summor. Om vi inte får någon kompensation från stuteriet, Yeguada de la Cartuja, så står vi alltså utan ersättning.
Jag avvaktar med att verkställa beslutet om att låta henne vandra vidare tills vi får besked från stuteriet. Jag vet inte riktigt hur jag ska finna ork till detta. Hilda har ju varit vår lilla clown, ingen hon har träffat har hon lämnat oberörd. Vem ska nu backa på oss i hagen när vi mockar? Det gör så ont att tänka på att hon inte kommer få växa upp och vara med i flocken. Hon har ju sådan livsglädje.