Jag läser nu Kurd Albrecht Von Ziegners "Elements of dressage" ett andra varv. Det var ett bra tag sedan jag läste den sist och nu har jag ju nya hästar att relatera till när jag läser. Jag har ofta svårt att ta till mig information om jag inte kan relatera det till just de hästar jag utbildar. Nu är det alltså grunderna som intresserar mig mest igen. Amorosa, Escapada och Aguadora är ju alla nybörjare och till hösten börjar jag väl lite smått även med Wilhelm.

Ziegner har ett träningsträd som jag tycker förklarar bra vad man ska fokusera på när man är på olika nivåer med sin häst. Oavsett vad man ska använda sin häst till i framtiden; hoppning, dressyr, fälttävlan osv. så bör hästen ha klättrat de 10 stegen på stegen för att ha en bra grund som ridhäst. Stegen sitter alltså i stammen på trädet och själva trädkronan är sedan de val man gör när man sedan inriktar sig på en gren.

De första fyra stegen på stammen är avslappning, regelbundenhet, frihet och kontakt om jag översätter (relaxation, regulation, freedom, contact). Det är alltså här jag är med mina ston. Dessa fyra steg ingår i del A av stammen.

Avslappning handlar om frånvaron av spänningar i hästens kropp och sinne.

Regelbundenhet handlar om korrektheten av gångarterna, inkluderat renhet och jämnhet.

Frihet i gångarterna är ett mål och inga begränsningar i rörelserna av fram- och bakbenen. En häst som har frihet i gångarterna påvisar en önskan att röra sig framåt med naturlig lätthet.

Kontakt är hästens acceptans och sökande efter bettet och ryttarens hand.

Fyra viktiga pusselbitar som man behövar ha på plats innan man kan börja med mer avancerade saker. Amorosa är den som jag har kommit längst med och hon har redan avslappningen i skritt och trav. I galoppen är hon fortfarande osäker och spänner sig lätt. Regelbundenheten kommer ju inte förrän hästen är utan spänningar. För Amorosa handlar det fortfarande om att bygga upp balans och styrka, övning ger färdighet helt enkelt.

Amorosa har inga problem med framåtbjudningen och därför kommer frihet i rörelserna mycket av sig självt. Hon har också tack vare detta lättare att hitta balans och sökning till bettet/handen. Jag arbetar henne fortfarande mycket på lina för att hon själv ska hitta balansen i avslappning och få mer regelbundna, stabila gångarter. I höger varv har hon en tendens att lägga sig på innerbogen, där jobbar jag mycket att flytta över vikten på ytter så inner bakben får mer utrymme att kliva in och bära upp henne. Vi arbetar även med bommar vilket jag tycker är mycket bra både för regelbundenheten och avslappningen.

Escapada däremot har svårt med framåtbjudningen. Vi har ju slagit på skor för att utesluta att det sitter i fötterna. Möjligen har det blivit bättre men hon är fortfarande inte lätt. Om vi inte har framåtbjudning så kan jag inte begära varken regelbundehet, frihet eller kontakt. Vi jobbar därför också med bommar, vilket hon inte har samma talang för som Amorosa, men hon är snabblärd! Galoppen lägger vi också in en hel del för att få energin till traven. Hon har dock fortfarande inte det påskjut jag skulle önska och vi tänker utreda vidare vad det beror på.

Aguadora tränar inte jag så mycket utan Charlotte har fått ta sig an henne. Hon är väldigt lik Amorosa fast har en större smidighet och mer temperament. Dessutom har hon stor respekt för longerspöet, antagligen för att den enda träning hon fått i Spanien handlade om att springa lös och visa upp gångarterna för gubbar med snärtande longerspön. Hon är inte rädd men hon tar spöet som att hon måste springa. Vi tränar därför allra främst på avslappning. Hon behöver lika mycket hitta avslappning i sinnet som i kroppen. Därför är halter och pauser mycket viktigt för henne.

Jag kan i alla fall varmt rekommendera Von Ziegners bok för er som gärna läser ridlitteratur och inte har något emot att det är på engelska.